Okej! Har bytt Gili islands mot Padang Padang. Padang ar nagot slags varldsberomt stalle i surfkretsar och jag som novis tror mig faktiskt forsta varfor! Detta stalle ar otroligt. Har foljer redogorelse om var fantastiska dag:
Vi lamnade tidigt Kuta vilket var en befrielse for oss bada da vi helst slipper folk som drar och sliter i en och till varje pris ska fa en att kopa tingeltangel/ray bans/"transppppppport!!!". Vi hittade fint och billigt boende (typ 50kr/natt). Sen cruisade vi runt pa moppe for att utforska omgivningarna. Vi hade till och med hjalm pa oss! ;) Ett av malen var att hitta ett surf camp eller ett stalle som erbjod lektioner. Tittade in pa stranden i Ulu Watu (googla, helt sjukt!) och insag att vi inte riktigt var pa den nivan an. Tillslut efter langt letande hittade vi till the famous Dreamland. Har var vagorna lite mindre livsfarliga och man behovde dessutom inte oroa sig for att krascha in ett ett vasst rev. Direkt kom det en trevlig kille och erbjod oss surflektion till pris som dessutom gick att pruta pa. Typ 200 svenska pengar for 2h, inte illa! Jag har varit valdigt taggad pa surfet (sarskilt efter att ha hangt med lite surf dudes fran Australien som har surfandet som religion) men ocksa varit radd for det. Bradan kommer sla mig i skallen, jag kommer drunkna (nej, man kan inte anvanda flytvast :(), kommer spolas ut i havet osv, mm. Inget av detta hande! I narmre tva timmar var vi ute och paddlade! For paddla med armarna ar det man gor mest. Och vantar pa en bra vag. Nar vagen val kommer maste man liksom kasta sig upp i staende position pa bradan och halla balansen sa lange det gar. Jag skojar inte om jag sager att detta var galet svart! Men ocksa bland det roligaste jag nagonsin gjort. Kanner mig helt sald. Jag var liksom lycklig och helt fokuserad. Och ni som kanner mig vet hur rastlos jag ar och hur fort jag trottnar. Sa nu sitter man har, mor i armar och axlar och bara vantar pa att lagga sig for att kunna borja en ny dag och annu en gang ge sig fan pa att sta kvar pa bradan annu en liten sekund.
Vi har en vecka kvar. Det ar okej. Den har resan angrar jag inte en enda liten sekund. Om jag nu inte redan sagt det!
Over and out// Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar