Sen senast

Vad är vi nu?
I slutet av oktober, 2 månader till jul. Inte för att julen spelar så stor roll. Men det var så man tänkte när man var liten.

Jag och Stina hamnade i Dunsborough. Jag ÄLSKAR Dunsborough. Det är så vackert så att man blir chockad varje dag. Vi jobbar nästan varje dag, som house keepers på en femstjärnig resort. Det är liksom helt okej. Man städar och tiden går fort och lönen är ganska bra. Har egentligen bara ett problem, vill kanske ha mitt andraårs visum ändå! Dags att bestämma om det väldigt snart om det ska vara möjligt.

Idag väcktes jag klockan fem av världens mest entusiastiska människa som tyckte att det var dags att åka och surfa. Att lämna den varma sängen för att gå ut innan solen ens gått upp känns segt. Drar på mig en tröja till och tänker att det nog är värt det. Det är det. Lyssnar på Into the wild-soundtracket, har solen i ryggen när den går upp, har utsikt över havet som ligger nedanför sluttningen. Galet nog är det redan en del surfare ute i vattnet, och så valarna då förstås. Knölvalar. Blir liksom kvar i bilen. För jag fattar inte grejen (än) med att klä av sig i kylan för att surfa i iskallt vatten i vågor som ter sig livsfarliga när de bryter. Men mitt sällskap gör det och springer hela vägen ner till vattnet för att inte missa en sekund. Upplever här euforiskt ögonblick.

Jag har så mycket att se fram emot. Det gör inget om ryggen värker och att man måste stressa för att hinna med alla de där rummen när man jobbar. Jag lever livet. Och jag har det så otroligt bra! Kan man ens ha det så här bra? Vad saknar jag? Egentligen inget. Är nästan precis där jag vill vara. Just nu är jag bara så lycklig. Jag är i och på väg mot något otroligt. Denna sommaren kommer att bli den bästa någonsin.

Nasta kapitel

Langre har jag egentligen inget stalle dar jag kan skriva och uttrycka sant har. For min twitter, flickr och blogg ligger pa is. Jag kan inte langre redigera mina bilder och posta dom i ett inlagg for varlden att se.
(Mitt liksom kulturella kansloliv har dott. VART AR MUSIKEN??? Jag ar en manniska som behover svd, skivrecensioner och konstutstallningar, poetry slam och sant, ni vet.) Jag struntar i det. Jag kor ett inlagg har. Det ar valdigt.. underligt.

De spelar I've got my mind set on you. G. Harrison, ni vet. I en sketen hostel-reception. Det triggar igang detta inlagg. Som inte leder till nagot, det ar bara en kansla jag har. Jag laser en ny bok nu. Den ar valdigt flummig. Jag har fatt den av Chris. Chris har sagt att jag borde lasa, sa jag laser. For allt annat den dar Chris har sagt till mig lyssnar jag pa. Det har gjort ett avtryck och jag tanker pa de dar orden. Skitsamma. Chris ar egentligen inte viktig, han ar bara en (valdigt fin) person. Som jag med ganska stor sannorlikhet inte alls kommer att traffa igen. Men han startade nagot positivt inom mig. Nagot som bet pa bitterheten som Australien planterat i mig. For bitter, ja det har jag kanske blivit. Jag tror inte langre 100% pa mig och min formaga. Men den dar killen (han har fraknar, jag dor) han liksom kickade igang nagot, en tankekedja. Som biter mot det bittra. Sockret mot de dar citronerna. Och han gav mig boken. Som kom ut -63 och som uppmanar mig att be. Som sager att mitt undermedvetna ar en enorm kraft och om jag bara kan lara mig att kontrollera det sa kan jag astadkomma fantastiska saker. Jag kommer inte be. Men nagot ar pa gang. Tack.

Imorgon borjar nasta kapitel.

Darwin-Perth

Da sitter man har. Sista kvallen med Emelie i Darwin. Jag avskyr hej dan. Aven om vi kommer ses igen om nagra veckor igen i Perth sa kanns det lite svart! Jag menar nar man till och med kan tankelasa och avslutar varandras meningar, da blir det svart. Det ar sa fint att ha Emelie med en! Hon kan till exempel fixa fram plaster nar man slar sig pa fotterna eller lara an att kora moppe. Kommer sakna henne sa!

Vad mer ska jag beratta? Kulturkrocken att behova atervanda till smutsiga hostel till dyra priser ar val inte superskoj. Det kanns... okej. Pa mandag aker jag vidare till Perth for att traffa Stina som jag inte sett pa alldeles for manga manader nu. Det kommer bli hur kul som helst! Vi ska hitta jobb ihop och jag kanner mig faktiskt lite sugen pa att borja jobba igen. Jag har beslutat mig for att gora mina sista fyra manader har i Australien till de allra basta! Jag ska tjana pengar, ma bra, fortsatta lara mig saker, jobba pa mitt surfande, se nya platser, traffa nyra manniskor och kanske aven nagra gamla formagor borde besokas...

  

Sista i Bali

Ja nu var det bara en hel dag kvar da.... Det kanns overkligt! Men det kanns ganska okej att aka tillbaka.
Den har resan har varit sa otroligt bra! Vi har sett och gjort sa mycket. Traffat fina manniskor. Och vi har val bada faktiskt aterhamtat oss fran de dar jobbiga sista manaderna i Australien.

Innan jag akte gjorde jag en lista pa allt jag ville gora pa Bali. Faktiskt sa tror jag att jag kommer ha gjort allt utom att klattra upp pa ett berg nar jag lamnar!

Hoppas att ni alla har det bra <3

Ps. Min fot ar ratt ok nu. Ds.