Just slutat jobbet

Imorgon aker Alexandra hem. Kommer sakna henne sa! Da ar jag ensam. Eller jag har ju jobbet. Dar vi utbyter artigheter under arbetstid. Forsoker se detta som nasta steget i denna utmaning till resa, att vara ensam. Troligen hittar jag nagon som jag kan hanga med. Annars far jag fortsatta sova mycket och lasa Stieg Larsson pa engelska, vilket ar det jag gor nu for att fordriva min tid. Vill lara mig nagot nytt! Vill jobba mer! Har ju mina fem pass i veckan nu, men jobbar oftast bara nagra timmar eftersom det ar sa lugnt. Battre an inget! Forhoppningsvis far jag en ny roommate snart. Bara denne inte ar fran Nya zeeland sa skulle jag vara glad!

Bidar min tid.
Har blivit beroende av facebook for att halla kontaken med folk.
Forsoker intala mig att det ar helt okej att kanna sig ensam.

melbourne/emelie

nu händer kanske något!!
eftersom man får vänner på de mest märkliga sätt har nere, tog jag av en slump en drink med en kille från göteborg igår. imorgon åker han och hans kompis till en farm för att meditera i tio dagar (haha), sen kommer de tillbaka till melbourne för att åka vidare längs östkusten. de har precis spenderat sina sista pengar på en bil och nu har jag (och vickan) fått erbjudandet att följa med! BESLUTSÅNGEEEEST HALLÅ!!!
vad ska jag göra? just nu lutar jag starkt åt att vända ryggen åt melbourne och the vineyard, och bara dra. hit kan jag ju alltid komma tillbaka, och är det egentligen inte riktigt korkat att säga nej åt en plats i en bil som ska exakt dit jag vill åka?!
enda hindret är väl egentligen finanserna, cashen, dinerosarna, som jag inte direkt badar i. men om vi alla är fattiga tillsammans, så är det ju bara att stanna nånstans på vägen och jobba! blir uppspelt vid denna tanke!

VAD GÖRA?? VICKAN! vi åker va???

VARDAG i mitt hjarta!

Vill bara saga det att jag ibland kan bli lite overdramatisk och att det nog inte ar sa hemskt som det ibland kan tyckas vara. Idag till exempel sa ar allt prima! Har jobbat, druckit en himla masse lattes och nu ska jag snart bege mig till woolworths och handla lite mat. Det ar vardag, liksom. Jag alskar vardag! <3

Vad man nu ska agna sig at sina tva lediga dagar som jag har framfor mig ar dock ett litet mysterium...

Main beach parade

Jag vill fortsatta alta temat Hemlangtan. Jag ska beratta for er vad mitt liv bestar av. Det bestar av 50% humorsvangningar (glad, ledsen, glad, ledsen, hoppfull, forvantansfull, oroad) och 50% hemlangtan. Jag kunde aldrig fatta hur mycket hemlangtan kan tara pa en, hur den liksom bryter ner min viljestyrka. For visst ar det ju sa att nar svarmodet tranger sig pa och man fragar sig vad fan man gor har sa ar det latt att tanka pa allt fint hemma. For vad fan gor jag egentligen har??? Det ar ju ett javla struggle. Jag vill overvinna denna otacka kansla. Just nu ar jag i Australien av 3 andledningar: 1. Jag vill vinna over hemlangtan och jag tror fortfarande att denna vistelse gor mig till en battre manniska. 2. Det skulle vara for pinsamt att komma hem efter endast 3 manader. 3. Jag vill sa himla garna aka till Thailand i host. Har for tillfallet en plan som gar ut pa att stanna har och "harda ut", tjana pengar, boka min biljett i juni/juli och sticka till Thai  (hahahahhahaha nu gar hare krishna forbi med sina minicymbaler pa fingrarna, GULLIGT!) i september/oktober. Konstigt va? Inser till och med att jag kanske bara far jobba fram tills Thai om jag ska ha rad, men det kanns okej. Skulle bara sa himla garna vilja ga pa nabbdjurs-safari!! Inser att det kanske inte blir nagot Alice springs, ostkust-roadtrip eller skydive. Men vadfaan ar det mot Sormlandsleden och Liseberg!?

Mitt jobb verkar bra. Men det ar sjukt mycket info som ska in i skallen pa en och samma gang! Har svart att koncentrera mig och har svart att hora vad folk sager nar jag blir stressad. Men det kan nog bli bra, det har!

(Vill bara ta pa mig fjallraven och ge mig ut pa Dumme mosse med hundar och grilla soyakorv!!!!!)

PS. De 2 killarna jag bor med kallar mig for grandma for att jag gillar att lasa bocker, lagga mig tidigt och inte vill dricka ol varje dag... De ar trevliga och sa, men gud vad ensam jag kanner mig ibland!!

melbourne/emelie

allt jag känner nu är verkligen ett virrvarr av känslor. jag träffar så mycket nya människor, och det är så mycket intryck och jag tänker ändå nånstans att det är konstigt: man åker till andra sidan jorden, och inget har egentligen förändrats. jag är verkligen glad att jag åkte och jag är på intet sätt olycklig, men det jag menar är att det känns som att alla, inte minst jag själv, tror och förväntar sig att det ska ske nåt stort. att nåt helt annorlunda ska komma min väg. men det gör liksom inte det, för detta är australien. en trevligare version av sverige, med ett något trevligare klimat. jag är precis samma person som när jag åkte, bara med lite fler erfarenheter, ytterligare dilemman, mycket fler känslor.
har så många känslor som bara vill komma ut, och på så sätt är jag otroligt glad att jag träffat sandra min roomie. en sann perfect match! för hade jag inte haft henne, vet jag inte vart alla mina känslor skulle fått utlopp?! att ringa någon blir ju aldrig riktigt samma sak som att sitta ner och äta en pizza, se varann i ögonen, och prata om hur man verkligen känner.. om allt.
detta inlägg verkar säkert lite förvirrat och jag vet egentligen inte vad jag vill säga. för som sagt, jag känner så mycket. jag är upp och ner hela tiden, lycklig, ledsen,sprudlande, arg, optimistisk om vartannat. och jag vet inte var det leder!
pratade med vickan idag och jag har mer eller mindre bestämt att jag stannar här max två månader till, för det börjar fan bli kallt och brännan jag jobbade så hårt på är helt försvunnen. nästa destination blir nåt varmt ställe, darwin kanske.. sen ska vi resa längs östkusten, det ser jag fram emot!
jag har alltid varit skitkass på att leva i nuet men jag gör verkligen mitt bästa här. melbourne och st kilda ÄR bra! men det är nåt som saknas, och det kanske jag bara hittar om jag reser vidare.
well, detta blev ju ett filosofiskt inlägg som kan ha nåt att göra med min konsumtion av vin ikväll, men det låer vi vara osagt. jag säger det igen, jag saknar er alla där hemma! önskar ni var här och upplevde detta med mig.

Halla i stugan!

Det kanske vander nu, ey!? Har fatt ett jobb! Tack alla ni som holl tummar och tassar for mig :)

Och! Varje dag, en liten stund bara oftast, har jag enorm gratklump och langtan efter Sverige. Tanker pa min familj och alla fina slaktingar hela tiden! Vill bara traffa alla och krama alla! Vill ha ett enormt slaktkalas och traffa nyfodda bebisar och kusiner som man inte traffat pa aratal och ge storsta kramarna till sarskilt farfar, farmor, mormor och morfar. For de ar ju typ bast! Detta ar sjukt men ibland kan jag liksom bara kanna mig sa stolt for att jag ar jag och att jag har sa fina slaktingar. Nu slutar jag har for annars kommer det nog en tar. Inte lampligt i detta offentliga kines-internetcafe.

Det var allt jag hade att bjuda pa for idag.

Eller maste bara beratta om den vegetariska restaurangen jag hittat. Den har sa god mat sa att jag vill grata aven for den sakens skull! Sen luktar det rokelse och de spelar san dar indisk hippiemusik. Tydligen har jag blivit sentimental pa gamla dagar (fyller ju snart 23!!) och har latt till tarar nar saker ar fina ocksa. Det ar bra att vara odmjuk och kunna se de sma sakerna med, antar jag! :)

melbourne/emelie

ytterligare en observation: här kramas man inte, man kindpussas. eller nästan munpussas, med en sån där halvkram också, ni vet. med typ alla. konstigt! men jag tar seden dit jag kommer och pussas jag med. saknar en riktigt, svensk kram ibland dock.