allt jag känner nu är verkligen ett virrvarr av känslor. jag träffar så mycket nya människor, och det är så mycket intryck och jag tänker ändå nånstans att det är konstigt: man åker till andra sidan jorden, och inget har egentligen förändrats. jag är verkligen glad att jag åkte och jag är på intet sätt olycklig, men det jag menar är att det känns som att alla, inte minst jag själv, tror och förväntar sig att det ska ske nåt stort. att nåt helt annorlunda ska komma min väg. men det gör liksom inte det, för detta är australien. en trevligare version av sverige, med ett något trevligare klimat. jag är precis samma person som när jag åkte, bara med lite fler erfarenheter, ytterligare dilemman, mycket fler känslor.
har så många känslor som bara vill komma ut, och på så sätt är jag otroligt glad att jag träffat sandra min roomie. en sann perfect match! för hade jag inte haft henne, vet jag inte vart alla mina känslor skulle fått utlopp?! att ringa någon blir ju aldrig riktigt samma sak som att sitta ner och äta en pizza, se varann i ögonen, och prata om hur man verkligen känner.. om allt.
detta inlägg verkar säkert lite förvirrat och jag vet egentligen inte vad jag vill säga. för som sagt, jag känner så mycket. jag är upp och ner hela tiden, lycklig, ledsen,sprudlande, arg, optimistisk om vartannat. och jag vet inte var det leder!
pratade med vickan idag och jag har mer eller mindre bestämt att jag stannar här max två månader till, för det börjar fan bli kallt och brännan jag jobbade så hårt på är helt försvunnen. nästa destination blir nåt varmt ställe, darwin kanske.. sen ska vi resa längs östkusten, det ser jag fram emot!
jag har alltid varit skitkass på att leva i nuet men jag gör verkligen mitt bästa här. melbourne och st kilda ÄR bra! men det är nåt som saknas, och det kanske jag bara hittar om jag reser vidare.
well, detta blev ju ett filosofiskt inlägg som kan ha nåt att göra med min konsumtion av vin ikväll, men det låer vi vara osagt. jag säger det igen, jag saknar er alla där hemma! önskar ni var här och upplevde detta med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar