melbourne/emelie

jesus, börjar trivas här nu! känns som att de flesta pusselbitarna faller på plats - jobbet är riktigt kul, har folk att umgås med på fritiden och de jag bor med är så fina. på måndag ska jag och sandra som jag bor med gå och söka jobb (eftersom norska staten kräver tillbaka 22 000 nok från mig),men det ser också hyfsat ljust ut. man får ganska många nya kontakter i krogvärlden, och alla känner alla i st kilda så det kan nog lösa sig det också!
att jag liksom redan känner mig lycklig och tillfreds när jag för någon vecka sen kände mig ensam och övergiven, det är faktiskt jävligt fint. konstigt hur allt bara löser sig, är det inte?

vad är det som gör att man glömmer saker, man glömmer att man trivs med livet ibland

God morgon// Citronplockarn

Pappa! Jag vaknar också vid fem, sex nu!! Fast jag har inga hundar att gå ut med som du. Jag vaknar vid den tiden för att jag stupar i säng sissodär runt niosnåret. Anledningen till stupandet är jobbet. Vi har i onsdags plockat sötpotatis. Ett skitgöra som också dödar kroppens alla leder rejält. Man ligger helt enkelt på knä och gräver så fort man kan (för hand...) upp enorma potäter ur leran. Detta i stekande sol. Ni hör ju! Vi fick dock ett glädjande besked om att det inte skulle bli mer pära utan att vi ska bli citrusplockare nu i några veckor! Detta glädjande besked fick mig och Vickan att studsa! Så igår var vi på en introduktion för citrusplockning. De enda nackdelarna med detta jobb är att man får betalt för vad man plockar. Men eftersom vi två har bildat ett plock-team och är snabba som illrar så oroar jag mig inte så mycket. En annan trist sak är att vi inte kommer börja förens nio på morgonen. Detta innebär fler timmar i den stekande eftermiddagssolen och att vi inte ät tillbaka hemma förens vid fem. Men allt jobb tas välkommet emot oavsett. Idag är alltså premiärdagen för plockandet!

Hoppas att ni alla mår bra!

melbourne/emelie - NY LÄGENHET!

nu så! nu harjag parkerat rumpan på vardagsrumsgolvet i min nya lägenhet och wait for it... vi har internet!! idag får vi även en soffa och en tv, saker börja ordna upp sig. känns otroligt skönt att ha lämnat bunkern med fyra sängar på ca 30kvm bakom mig.

mina lägenhetskompisar är en svensk, en finsk och en indier. den finska tjejen flyttar ut om tre veckor och då får jag hennes rum,fett.

annars har jag fått fyra skift den här veckan så det börjar också ta sig. dock är ett av dom ett dubbelskift så nu är jag ledig fyra dagar i rad. dags att gå och söka ännu ett litet jobb kanske..? eller åka på nån utflykt kanske!

Första jobbdagen och dess krämpor

Igår var vi de lyckliga som fick äran att jobba. Vi släpade oss upp 4.45 för att bege oss till ett lerigt fält med sockerärtor. Här rensade vi sedan ogräs i flertalet timmar. Detta innebär alltså att du står som en annan fällkniv timme efter timme och att ryggen börjar göra riktigt ont redan efter en stund. Tur att man inte har ryggproblem! Arbetsdagen avslutades med lite avslappnande fixning av nätet som sockerärtorna vill klättra på. Tja... vad säger man!? Ett jobb är ett jobb och skulle de säga ut mig att göra det igen så skulle jag. Men trevligare och framförallt skonsammare skulle ju vara att slippa böja sig ner i flera timmar. Är av en alldeles för ståtlig längd för att detta ska kunna anses vara hälsosamt.

Idag, morgonen efter, är man mör. Idag lyser dock solen!(!!!?), vilket ju gör en lite smålycklig. Inget jobb idag heller, vilket den kära chauffören meddelade oss när vi som de slavar vi är begav oss upp klockan 5 för att undersöka om någon inte dök upp för jobbet idag.

I övrigt: Drömde om våfflorna jag hoppas att ni käkade igår! (våffeldagen<3)

melbourne/emelie

hej igen!
idag aker evelina och den andra louise vi bott med, for att gora farmjobb. nu kommer jag vara ensam pa riktigt. wow! i onsdags var jag ute med nagra fran jobbet och hade en riktigt rolig kvall, det var en san sak som fick mig att kanna att jag kanske inte har valt fel anda.

jag fick se lagenhten jag ska flytta in i ocksa! det ar en svensk tjej fran mitt jobb och hennes indiska pojkvan (som jag ska fa att laga indisk mat at mig) som bor dar, och jag kommer fa ett alldeles eget fint rum! jag som inte har haft eget rum pa tre och ett halvt ar haha. lagenheten ar superfin verkligen, med tragolv, oppen spis, badkar och nyrenoverat kok. jag flyttar in redan pa mandag, i vardagsrummet till att borja med, till mitten av april nagon gang. sa det blir inget hostel for mig vilket kanns bade skont och trakigt, men jag kommer spara in massor av pengar!

annars ar vadret schizofrent har som vanligt. haromdagen var det sommarvarmt och strandvader, nu blaser det och paminner extremt starkt om host i sverige (men hey, jag alskar ju hosten..). funderar pa att borja trana igen sa jag har nat vettigt att sysselsatta mig med dom dagarna jag inte kommer jobba. min nudel-,brod och oldiet gor nog inte direkt susen for halsan :)

en betraktelse av ensamheten

angesten over att vara ensam i melbourne kommer och gar. vaknade upp i morse med en liten kansla av meningsloshet, medan jag igar satt ute i solen och kande mig stark, och att detta verkligen kommer ga vagen. kanske for att det regnar idag?

egentligen tvivlar jag inte pa att det kommer bli bra. jag gjorde ett val, och det var att stanna har trots att de andra akte. typiskt envisa mig, att inte ge upp. jag hade ju liksom paborjat melbourne, och da vill jag inte bara ge upp det. jag kanner mig inte redo att plocka frukt annu, och om jag hade akt harifran hade jag kanske inte atervant? jag ar ju inte direkt den forsta som reser sjalv, och jag har inte svart for att prata med nya manniskor. det ar bara det, att nar man ar pa andra sidan jorden och det inte ens ar ett alternativ att traffa sina narmaste vanner och familj, sa ar det svart nar man inte har en enda person med sig som verkligen kanner en.
fast pa ett satt ar det ganska coolt. jag kan verkligen borja om fran scratch om jag vill. vara precis hur jag vill, och ingen skulle veta att jag fejkade! haha.

man lar sig sa otroligt mycket nar man reser. man har bara sig sjalv i slutandan, for det ar bara sina egna val man kan lita pa. sa jag forsoker overtyga mig sjalv om utmaningen i detta, att jag kommer komma ur det som en starkare person.

som det ser ut nu sa bor jag fortfarande kvar i var lagenhet men kommer med storsta sannolikhet att flytta in pa hostel pa mandag. det ser jag fram emot. att vara omringad av folk dygnet runt tycks ju vara nagot jag uppskattar. och detta ar en utmaning jag tanker klara. jag tanker inte ge upp. jag ska verkligen ge melbourne en riktig chans!

och oroa er inte, mina kara dar hemma. som ni vet klarar jag mig alltid. aven om det kan handa att jag ringer och behover bli trostad nan gang!
fortsattning foljer.. / emelie

Att göra det bästa av det minsta

Idag vidgade jag mina vyer och begav mig till Bargara, 15km bort. Med buss då, givetvis, eftersom  pavement är ett främmande ord här. Havet där var värt allt! Hittade ett center för sköldpaddor med, men det var tyvärr stängt. Det blev en långpromenad längs stranden dock. På vägen hem pratade jag med en hemskt trevlig kvinna på bussen och hon bekräftade mina misstankar gällande sevärdheter i  Bundy; de är få! Hon var en fantastisk människa och tipsade mig även om jobb ifall nu fruktplockandet mot all förmodan skulle låta vänta lite på sig. Folk vill inte jobba här, sa hon. På tal om jobb! Vi fick ett otroligt välbetalt jobbervjudande idag! Att delta i en wet t-shirt sompetition på den lokala puben. Men inte ens 40 bucks i timmen kändes lockande nog för att spatsera runt i en genomskinlig tröja bland fyllon. Med denna historia ville jag även poängtera att vi fortfarande har förnuftet i behåll! Än.