Livet ar bra underligt. Man inser sa mycket om sig sjalv nar man reser. Hjarnan vill forst automatiskt trycka undan sanningen och det du kanner, men ser man bara till att halla huvudet kallt och ta in det du kanner vare sig det ar smartsamt eller inte, sa lar du dig sa mycket!
Jag har ett jobb nu. Pa samma stalle som Evelina. Bar tallrikar med mat pa som jag inte har en aning om vad det ar. Sager "fish", "beer", tittar fragande pa gasterna vid borden tills de nickar. Jag glommer ketchupen till friesen och strawsen till diet cokesen ibland. Men det ar ok. De flesta ar trevliga. Evelina har berattat att man ska akta sig for de hetsiga, grekiska gubbarna som ager stallet och att man ska lata skiten man eventuellt far bara rinna av en. De menar ju inget, de kallar ju en darling och love i nasta ogonblick. Vi far se hur lange jag stannar. Jag ar inte gjord for att springa benen av mig, inte ata, prata engelska under stress och vara galet trevlig. Inte for 13 bucks/hr.
Jag alskar verkligen vart tjejgang har. Det ar trist att veta att vi snart ska splittras. Men frucktplocking ar nodvandigt for vissa av dem, for att de ska ha en chans for ett andra arsvisum. An sa lange har vi i alla fall tid att ga promenader, shoppa, dricka kaffe i okristliga mangder!
Idag sprang jag 8 km. Jag har flyt. Kanske klarar jag av att ateruppratta ett nagorlunda stabilt liv till och med. For framst foraldrars skull kan jag beratta att vi faktiskt inte dricker varken buckets eller hejdlosa mangder sprit (det ar ju for dyrt ;)). Man maste tillslut ha perioder av vardag, for att liksom hitta den verkliga guldkanten, the silver lining, som det sa fint heter in english.
Mamma! Ser du Ingmarie pa skolan sa tacka henne sa mycket fran oss! Vi ar sa tacksamma for alla gloslaxor, sanger och tragglande av verb.
Nej, det var allt for idag. For det far inte bli for langt i bloggar. TOO LONG, DID'NT READ, sager man da ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar