emelie

vilka är ni som läser vår blogg?! det är så sjukt många sidvisningar, blir fundersam!

sydney är fortsatt bra men idag har jag varit trött och ensam största delen av dagen, vilket alltid får mig att tänka. trodde det skulle bli lätt att ignorera allt det jag lämnade i melbourne, eller honom jag lämnade i melbourne kanske jag ska säga. det är inte lätt! och jag kan inte åka tillbaka heller, för då lämnar jag min dröm och det jag kom hit för att göra. det är ett dilemma som heter duga. vi är ju individualisternas generation, vi åttio- och nittiotalister..
jag har vant mig vid att sakna folk, men det här känns annorlunda. det var då själva fan att man ska falla för en australienare, en som är totalt olik mig till råga på allt!

förresten har jag färgat håret. i en färg jag aldrig haft innan. så den kan ni ju fundera på ;)

från det ena till det andra så börjar jag bli riktigt bra på engelska. jag har fått frågan ett tjugotal gånger ifall jag är från kanada, eller om jag möjligtvis bott i usa, vilket är jävligt roligt (visserligen tycker jag själv inte att min engelska är på den nivån). det är verkligen utvecklande att tvingas prata ett språk som inte är ditt modersmål och man snappar upp uttryck här som gör hela ens språk mer naturligt. idag lärde jag mig att cheerio är brittisk engelska, medan man bara säger cheers (skål eller tack) i australien. hahaha förresten det fulaste uttrycket i australien är "ta" vilket betyder tack, och folk säger det på ett utpräglat snobbigt sätt, typ sätt ut lillfingret när du dricker din champagne och säg tá som cameron i fab5 (program om modemedvetna bögar på kanal5 för er som inte vet) skulle sagt det. haha.